Mammas stora :)

Nu är Edde hemma igen efter nästa två veckor känns skönt att ha han hemma igen. Det är så tyst o livlöst utan han på nått sätt. Inte för att han för så mycket väsen av sig utan det gör nog dom små mer. Men man pratar ju ganska mycket med honom, han är ju som en liten kompis. Och för mig är han verkligen det eftersom jag var ung när jag fick honom och jag har typ växt upp med honom, blivit såkallat vuxen med honom. Han har funnits i 27% av mitt liv. Tror att vi alltid kommer ha en speciell relation. Tror ni att åldern har någon inverkan på vilken relation man får till sina barn?