Usshhh vad dålig jag är!!! haha

Ja, jag har ju inte direkt varit speciellt duktig på att blogga i år om man säger så. Och inte i slutet av förra heller tänka få en ändring på detta genom att ta ett första steg idag iaf. Skriva har tyvärr inga bilder eller a bilder har jag massor men jag vet inte hur man lägger in bilder genom Peters dator och har massor av bilder på min dator. Peter är i sthlm denna vecka på kurs och han har min dator med sig. Jag fick ju en videocam i julklapp oxå så i denna bloggs nya andetag ska jag se till att det kanske kommer upp nån film lite då och då med, bara jag lär mig hur man gör. Nu ska jag inte lova för mycket här men min plan är iaf att även göra om sida är så fruktansvärt trött på den och tycker den är skit ful. Nog om bloggen.

Lite vad som hänt det senaste. Här hemma håller vi nu på med Edwins rum, har lagt köket som vi höll på med på is. Just för edde´s skull och för alla skull. Ingen känner sig direkt hemma på övervåningen för allt så i kartongen och det är bara stök allt. Köket är just nu bara ett style problem det funkar. Men vi har inte kommit så långt på Edde´s rum tyvärr. Måste ha hit en elektriker som kan kolla på elen i hans rum m.m. Har ringt o kollat lite lång väntetid så klart. Och nu i söndags åkte ju P och då blir det ju lite stopp fast jag gör så mycket jag kan. I morgon ska jag i överby och handla lite saker till E rum med min kära faster kul.

Barnen:

Tim är numera en hejar på att krypa och man får vara med i svängarna, men han lyssnar dock på ajja ganska bra får jag säga. Men trappen och att klättra upp i fotöljen är nu en favo som kan göra väldigt ont. Tim står upp väldigt städigt och går runt saker. Han kan även stå utan att hålla i sig men är dock lite feg o sätter sig ned då han vill ta sig vidare. Om han inte var så feg hade han gått för balansen har han. Får träna med han lite bara så kommer det nog. Jag njuter dock lite av att han inte går än och det får mig att känna att han är liten fast han börjar bli så stor. Hans astma håller sig på mattan och inhalera får han göra nån gång i veckan. Han har dock väldigt svårt att sova med napp och har dom senste dagarna nästa helt valt bort nappen på natten. Hans läggningsrutiner har jag tagit tag i sen i söndags då jag vet att jag är själv med han och då har jag inget val än att sätta egna gränser och rutiner. Och det har gått bättre och bättre. I söndags var ett litet helvete men han somna i sin säng mot all sin vilja. Igår gick det ännu bättre och idag vara det bara lite gråt och jag var inne hos han två ggr och la han ned. 

Edwin: Är en tandlös liten gubbe. Han har tappat båda sina framtänder men ena tanden har växt ut och den är ju jätte stor om man jämför med dom andra och sen har han en glugg precis brevid så jag tycker att det ser minst sagt komiskt ut.. men så söt så. Han busar för det mesta med lillebror och favvon är att krypa i kapp så Tim kiknar av skratt, Han har dock lite svårt med att inte bära och lyft Tim vilket han jätte gärna vi göra för att hjälpa till eller för att busa med honom och det blir ju lite farligt både för tim och edde då han inte riktigt orkar honom. Han är ju tillbaka i skolan nu vilket han tycker är kul han verkar ha många kompisar både tjejer och killar och dom flesta är äldre än han, både på gott o ont. Fotbollen har han lagt ner för ett tag han tycker det är väldigt tråkigt att träna inomhus och det är ju inte så seriöst än så. Rider gör han på tisdagar så idag var jag med honom och han börjar bli duktig nu. Han är dock väldigt snäll i vissa avseenden och vågar inte riktigt visa vem som bestämer. Som idag hade han en riktigt slö häst och dom skulle trava och han våga inte riktigt schenkla (vet inte om det stavas så) på han ordentligt. Edwin har mycket spring i kroppen och i munnen han har nog svårast för att vara tyst längre perioder han sitter ofta och pratar, visslar eller det han gör mest är att sjungan helst på samma låt en hel dag. O för dom som känner Peter så vet vi vem som lärt han det haha. Men när han väl har coolat ner min lilla stora kille är han väldigt gosig av sig, speciellt nu när P har varit borta känner jag hur närhets sökande han är. Han har sovit brevid mig dom här nätterna och både han och jag njuter. I söndags låg han och mös riktigt då jag gick o la med amtigt som han, det gillade han.

Jag, P och bebis

Jag är nu i v. 29 och känner mig som i vecka 35 och är uppe i matchvikt redan, känns ju sådär. Var hos barnmorskan idag allt var bra så. Men jag har ju haft lite blödningar som hon tror beror på mina städiga sammadragingar och ansträningar. Vilket inte är jätte bra då det kan leda till större blödningar i livmodern/Moderkakan. Så sa hon så här jag du kan ju inte göra så mycket mer än att vara sjukskriven och ta det lugnt. Då sa jag sjukskriven är jag inte…….. Då kom chocken i hennes blick eller a förklaringen till att läget är som det är. Har du inte varit sjukskriven på hela tiden??? Nopp. Det trodde jag sa hon bestämt. Kände mig helt plötsligt lite som jag var dålig för att jag inte var sjukskriven att jag har kämpat för att jag vill vara hemma med Tim och för att Peter ska få jobba. BM: Det är viktigt att du tänker på din kropp och på bebisen du ska orka detta i 10 veckor till och jag trodde helt säkert att du inte var själv hemma med barnen. Utan att säga nått bokade hon en tid till läkaren. Så jag ska dit den 1feb. Det klart att jag har känt de senaste veckorna att det har varit pissit jobbigt allt och jag har varit väldigt ledsen och känt mig oförstående speciellt av P . Men det går upp och ner jag tror att jag var beredd på det värsta redan från dag 1 i denna graviditeten och det har gjort att jag mer accepterat att det gör jävligt ont och att det är jobbigt. Alla säger du verkar ju må mycket bättre nu än med Tim. Helt ärligt så mår jag sämre, men accepterar det på ett annat sätt och visar det på ett annat sätt. O det är nog mycket för att motbevisa att jag ”klarar” detta. Det är mitt val och jag klarar det här. När jag väntade Tim hade jag inte heller så mycket måsten men nu har jag han, han kan inte ta på sig själv, äta själv etc etc. Det ända jag gör just nu är att längta till om 10 veckor……. Jag får ju säga det att P har det ju inte alldels för lätt just nu hade ju inte viljat vara min egen sambo om man säger så, även om jag många ggr blir väldigt ledsen på han att han inte förstår mig. Och jag tror han inte riktigt har tagit in denna graviditeten på samma sätt som med T och det har nog inte jag heller men jag känner den varje minut det gör inte han, han kan inte ha samma känslor som jag. Men han försöker nog så gott han kan för det mesta. Barnen bästa stund på dagen är ju när pappa kommer då är jag ingen för en stund, den stunden kan jag vara lite avensjuk på, fast då brukar jag andas en stund. Jag tror vi båda längtar till en vardag utan graviditet. Kanske t.o.m till en vardag då vi båda går till jobbet. Inte för att vi inte vill njuta av barnen. Men vi båda vet hur mycket jag gillar att jobba, samtidigt jag aldrig skulle byta det mot barnen. Ja många ord blev det här får väl se hur allt löser sig om jag nu ska bli sjukskriven osv.