Varför all skit nu????? eller varför överhuvudtaget???

Ja dom tre senaste dagarna har ju inte varit några jätte roliga dagar precis. Började med i Tisdags var jag på BVC och gjorde läkarundersöking på Tim hade verkade då helt som vanligt. Han fick Vaccinsprutor polio/drifterin o stelkramp tror jag det heter. Senare fick han feber vilket är helt normalt fick alvedon och natten gick sådär vaknade några gånger var väldigt tät i näsan fick nezeril. Igår blev han allt värre o värre han var inte sig själv. och kändes mer o mer ansträngd. Peter o Edde åkte in till sy-ateljen för att städa då jag inte mådde 100 själv o ville inte dra ut Tim när han var som han var. Efter dom hade åkt gick jag för att kolla Tim som låg i vagnen och sov han var glohet så jag fick ta upp han. Han hade 39,7 graders feber, även om han hade fått alvedon hela dagen. Ringde sjukvårdsupplysingen det var10min köööö, Tim blev under den tiden bara sämre, blekare och mer ansträngd. Kom fram tillslut och blev ombedd att ringa 112 istället, då blev jag ganska iskall la på och ringde 112, aldrig gjort det innan inga singnaler bara svar direkt. En ung kille svarar i andra ändan, jag förklarade situationen och vad hon på rådgivning sagt lyssna nog egentligen inte på vad han sa utan babblade bara på typ som att jag ursäktade mig medan min lilla kille satt i famnen mer o mer ansträngd dreglades med vita läppar. Killen försvann och istället fick jag prata med en tjej sköterska gissar jag hon sa det säkert men var lite urfokus om man säger så. Hon sa att jag skulle hålla honom upprätt och badda honom kallt. Hon prata med mig till jag såg ambulansen kändes som en kvart men det var nog högs 5min då ambulansen redan var i Munkedal. Jag satt på golvet i köket med honom när dom kom in dom tog honom jag uppfattade nog inte riktigt vad dom gjorde han fick en mask iaf och jag såg färgen på honom kom tillbaka lite dom satte honom i mitt knä och pratade med honom. Tim verkade gilla killen som var han som senare körde. Tim skrattade högt åt han, vilket han gjort få gånger. Vi åkte in till Näl på vägen fick jag tag på Peter som jag hade ringt nån gång innan ambulansen kom oxå kommer inte riktigt ihåg när men. Det var så typiskt att jag skulle vara hemma själv jag är inte bra i kris, jag kan lätt få panik fast det tror jag att jag lättare får när någon mer är med då tillåter man sig själv att få det eller vad man säger nu var jag tvungen att fixa det själv och då hade jag inte så mycket väl mer än att andas och försök vara lugn.

Vägen till Näl gick bra han andades bättre men var helt matt han satt i mitt knä höll ett sten hårt tag i mitt linne och tittade mig rakt in i ögonen slummrade till då o då. Framme blev vi snabbt mottagna av en läkare som tyckte att Tim inte alls lät bra och han fick åter igen masken vilket inte var några problem då det såg ut som han njöt av det. Mitt i läkarundersökningen kom Peter o Edwin skönt att dom kom så snabbt. Det togs lite prover bla. RS-virus dom måste ta innan han får åka till avdelningen. Kom till barnavd bemött av väldigt bra personal. Fick ett rum och vi betstämde att jag skulle stanna kvar. Alla var väldigt hungriga så Peter åkte till Överby och köpte Max mums. Tim sov medan vi åt, han hostade en hel del vilket var bra så han fick upp slemmet som satt i vägen. Natten gick bra han hade en grej på foten som mätte syret i blodet som sa till när han behövde inhaleras. En gång vaknade han i panik av att kände att han inte fick nån luft apparaten börjde pipa jätte högt och han blev jätte rädd tog ett bra stund att lugna ner honom och inhalera honom denna gång. Men det blev sista gången han andades jätte bra sedan sov inte jätte bra försökte ge han mat flera gånger utan nått större resultat. Mellan 6-8 i morse sov vi som bäst båda två sida vid sida. Han hade fortfarande feber och hade inte ätit så mycket men vi 10 fick vi åka hem vilket kändes skönt på ett sätt. Han blev allt bättre under dagen och jag sämre och sämre igen…………………orka feber ont trött……++++ allt. Peter skulle jobba natt och jag försökte vila utan resultat. Peter fixade ihop det på nått med min o hans föräldrar så barnen åkte till dom. Vilket mitt samvete inte klara av men dom har det bättre där iof när jag mår som jag gör. inte ens soviTim har aldrig varit borta på natten innan bara t utan mig under samma tak. Men det går nog med all säkerhet bra, känns absolut jobbigt nu när han inte är riktigt 100 heller. Men Peter lovade ringa å kolla honom så jag inte ska oroa mig och jag litar på han. Det jag önskar mest av allt nu är att vi alla kommer få vara friska nästa vecka. Hoppet finns ju… Nu ska jag lägga mig ner igen försöka sova och drömma om mina godingar.

Tim i sin säng på sjukhuset